Måste bara visa en bild på smörgåstårtan som pappas sambo hade bakat till honom eftersom han fyller år i morgon.

Inte illa va?! :)  

Jag saknar verkligen min gamla arbetsplats Solectron/Flextronics där jag började arbeta som montör i april 2004. Ett jobb som passade mig helt perfekt eftersom jag älskar att tillverka saker efter ritningar. Det passade mig tydligen så bra att redan efter ett år blev jag teamledare för min avdelning. Efter ytterligare ett år blev jag avdelningschef för totalt 7 avdelningar och ca 80 personer. Ett arbete som var enormt krävande och det där med att arbeta sina normala tider kunde man helt glömma. Där var det till att jobba till det att man var klar. Men jag trivdes som fisken i vattnet   Trots att det inte var en dans på rosor alla dagar. Bara det att jag var 22 år och hade arbetat där i 2 år gjorde många anställda som hade jobbat i 35 år väldigt pjutt när jag blev deras chef.

Men det gäller att hitta balansen mellan ens egen chef och personalen, och nu flera år senare har jag fått höra att jag tydligen var den bästa chefen några av dom hade haft. Man kan ju inte va älskad av alla, men jag fick en hel del beröm för det jag gjorde iaf.

Inte nog med att arbetet kunde vara krävande. Under en åttamånadersperiod miste jag min farmor, morbror, morfar och 4 arbetskamrater som gick bort. Samt att jag fick reda på att min dåvarande kille hade haft minst 7 andra bakom min rygg. Ja, det var verkligen prövningarnas tid, men jag reste mig även från det och nu ser jag ändå tillbaka på den här tiden med ett leende. Jag älskade mitt jobb.

Att nu bara gå hemma hela dagarna och enbart ha hemmet att sköta går mig på nerverma. Det är så urbota tråkigt och jag förstår varför folk blir deprimerade. Vem blir lycklig av att bara se sina vägger hemma?! Nej usch och fy. Jag vill ha ett jobb nu. Ett hem hinner man sköta efter arbetet.

Ja så var den här helgen äntligen över. Ännu en helg när det inte hänt något på huset. Känns sååå jobbigt och jag orkar faktiskt inte ha det såhär så mycket längre.

Jag tyckte det var jobbigt att "leva i en resväska" 6 månader i Norrköping. Men då hade jag iaf ett riktigt hem med golv och ett kök.

Nu har jag inget av det, vilket brukar vara standard i ett hus. Men inte här. Vi har inte haft varken golv eller kök på 6 månader och på morgonen får jag ofta börja med att sopa upp skiten efter mössen som springer i hörnan vi har som kök. Det är så äckligt och jag tycker inte att man ska behöva leva så här när det faktiskt är 2010.

Jaja slut på allt gnäll. I fredags köpte jag och Putte en varsin hjälm till i vinter när vi ska ut på våra efterlängtade turer med skotern    Som vi längtar! Redan nu har kompisarna börjat göra upp planer både för nyår och påsk där skotrarna såklart är inkluderade :)

Min svarta och Puttes med rött i.

Skitsnygga tycker jag att dom är :)

Mitt upp i allt tråkigt händer det faktiskt lite roliga saker också. Jag gjorde ett efterlängtat besök hos frissan i fredags. Det bjöds som vanligt på en massa prat och skratt. Hon var till och med tvungen att sätta sig en gång när jag berättade om det sjuka som hänt. Hon bara tittade på mig och sa: "Men vad, skämtar du med mig nu?!" Jag önskar att jag gjorde det, men tyvärr så var det sanning. Hon blev alldeles brydd.

Ikväll blir det en tur till min käre far som fyller hela 55 år imorgon. Men jag är inte hemma då så jag firar honom ikväll istället.

Imorgon bär det av mot Sundsvall med min fina faster och kusin för att gå på IKEA och inredningsbutiker. Sen ska vi bo hos min andra faster och förhoppningsvis få snusa på mina kusinbarn som jag aldrig träffat.

Ska bli riktigt skönt att slippa va hemma i detta hus som jag är så urbota less på.